Desperat

I onsdags kväll fick jag ett samtal från en väninna. Hon berättade att en gemensam väninna var på sjukhus för hon hade försökt ta livet av sig. Luften gick ur mig och jag började genast fundera på om jag hade sett tecken på att detta skulle vara möjligt. I eftertanke ja. Ja, jag är säker på att när man börjar tänka efter så var hon otroligt deprimerad och desperat. Sjukdom och en skilsmässa som var allt annat än friktionsfri.
Väninnan hade tagit en överdos av tabletter på natten mellan tisdag och onsdag. Hon ringde själv till polis och ambulans. Hon är lyckligt lottad att ha ett stort och starkt kontaktnät. Vi har turats om att besöka henne på sjukhuset. Sitta med henne, lyssna på henne planera framtiden med henne.
En kvinna har gjort mastodontjobbet med att kontakta och hålla kontakt med läkare, advokater, vänner, f.d maken och barnen.
Nu är det en lång väg tillbaka och vi kan bara vara där för henne. Hon måste även vilja komma tillbaka och får lilvslusten tillbaka.
Mina tankar är ständigt med henne.

Precis detta vill jag ha i nya stugan

kolla in hur de ahr byggt bokhylla i trappan. Genialt!
Bokhylla.

Till min väninna

Vännen vi är här för dig.

Modeshow

I onsdags blev jag bjuden på en modeshow av en väninna. Det var ett Brittisk märke, TFNC London, och ett Ukrainskt märke, ASL, och sedan SNÖ of Sweden.. Det var väldigt kul att gå på. Minglade och pratade strunt och minglade lite till.

Glögg

Bild från http://www.monthly.se

Nu ikväll har jag satt den första satsen Glögg. Jag gör alltid Farfars Portvinsglögg. Mmmm!

Nyinköpt

Idag köpte jag fyra Vilhem Moberg romaner. Utvandrarna, Invandrarna, Sista Brevet Till Sverige och Din Stund på Jorden.

Fattas bara Nybyggarna.

Zigenarbacken

Läser just nu Agatha Christies Endless Night i vilken boken utspelar sig på Gypsy Acres. Började tänka på min egen barndom. Varje sommar kom Zigenarna, jag använder termen Zigenare även om jag vet att den inte är pc, men det är under det namnet jag växte upp,

till vår skog och slog upp läger. Backen döptes till Zigenarbacken. Varje sommar kom de med sina husvagnar. Gatan blev blockerad medans de körde upp och parkerade i skogen. Jag har inget direkt minne av hur många år detta pågick, många, till slut blev det färre och färre familjer som kom. De sista åren var det nog bara en eller två husvagnar och då hade de flyttat till en gräsplätt inne i byn.

Minnerna jag har är att vi spionerade på dom. Jag och grannbarnen smög upp i skogen och låg bakom någon buske. Vi var inte gamla, kanske 8 år eller så. Det var samma familjer som kom år efter år. En familj brukade komma på fika.